Det som framförallt utmärker sekter, radikala och fundamentalistiska rörelser är det system av regler som syftar till att kontrollera och utnyttja medlemmarna. Ett system av regler som alltid förekommer i radikala rörelser. Det är också det här systemet av regler som ställer till besvär för de som lämnar sådana här grupper.

”Omänskliga krav – idén om den perfekta medlemmen. Det är ofta högt ställda krav som ingen normalt funtad människa kan leva upp till. Man kan sammanfatta den psykologiska fällan så här: Läran lovar framgång för dig bara du tror tillräckligt bra och lever enligt reglerna. Om det inte går bra för dig så beror det på att du inte tror tillräckligt och att du inte lever enligt reglerna. Funktionen är att göra dig som medlem osäker för att du ska bli lättare att kontrollera.

Avhoppare är jordens avskum. Att lämna en extremiströrelse betyder att du automatiskt är en mycket ond människa. Funktionen är naturligtvis att avskräcka från avhopp.

Alla som är emot läran är fiender och fienden är dessutom monster. Alla extremistgrupper har en väldigt tydligt uttalad fiende och det tjänar flera syften som jag varit inne på tidigare – dels att isolera dig som medlem, men också att motivera till våld i de vålds­ bejakande rörelserna.

Vi har sanningen, omvärlden är ond och farlig (en polariserad världsbild). Det främsta syftet med den här typen av regler är att isolera med­lemmarna och göra dem beroende av gruppen.

Egna behov och intressen är alltid fel. Tjänar främst syftet att få indivi­den att underkasta sig ledaren och gruppens kontroll.

Uppföranderegler. Till sist har vi alla andra regler som styr med­lemmarnas beteende, ofta in i minsta detalj – hur du som medlem ska klä dig, hur och vad du ska äta, vilka du får umgås med, vilka aktivi­teter du får och inte får utföra, hur och med vem du får ha sex och så vidare. Listan kan göras hur lång som helst. Det är en enorm lik­riktning av medlemmarnas beteenden som sker i sådana här grupper och det lämnas sällan något utrymme för avvikelser. Det handlar i slutändan om kontroll och att få dig som medlem att foga dig.”

Det pratas ofta om värderingar och värdegrund i samband med extremism. Det blir problematiskt eftersom de flesta som blir rekryterade går med av sociala skäl. De här grupperna erbjuder tillhörighet, gemenskap och mening.

”Det finns tyvärr en idé i Sverige om att det är brister i grundläggande värderingar som är den huvudsakliga orsaken till att ungdomar blir radikaliserade. När personal i skolan försöker jobba i förebyggande syfte är det därför ofta värderingar man siktar in sig på. Det är märkligt att den idén fått så stort genomslag i Sverige. I all forskning som rör riskfaktorer och sårbarhetsfaktorer bedöms värderingar ha marginell betydelse.

Det finns en idé knuten till begreppet värderingar och värde­grund som många politiskt aktiva människor sprider – idén att man kraftigt måste fördöma personer med radikala åsikter annars har man automatiskt legitimerat dem och deras åsikter. Det här ställer till det på många sätt. Många avhoppade nynazister vittnar om hur de hängts ut i skolan och att det bidrog till att öka avståndet till omvärlden. Det ställer också till det för förälder som riskerar att bli misstänkliggjorda för att ha förmedlat en dålig värdegrund till sina barn vilket gör att de avstår från att söka hjälp. Det gäller även de som har en stark förankring i en utomeuropeisk kultur, med skillnaden att de främst döms av sina landsmän och släkt.

Om du läst bokens första del har du troligtvis förstått att värderingar inte har någon avgörande betydelse när det gäller att motverka radikalisering. Syftet med hela radikaliseringsprocessen är att ändra på grundläggande värderingar hos den som rekryteras. De allra flesta som radikaliseras har ingen konstig ”värdegrund” till att börja med, den förändras i radikaliseringsprocessen.”

Recensionen av Anna Lena Lodenius i doku 2021

”Psykologen Håkan Järvå kan sitt ämne på djupet. Han har gått i närkamp med frågorna i många år alltifrån de första egna drabbande erfarenheterna av Scientologerna till en av myndigheter och organisationer ofta anlitad expert. Sina kunskaper har han tidigare även delgett i böckerna ”Sektsjuka” (2009) och ”Påverkan och manipulation” (2013).

Den nya boken ”Radikalisering – vägar in i och ut ur fundamentalism” (Studentlitteratur) inleds med en presentation av hur man utifrån forskning kan se teoretisk på vad som egentligen händer när någon blir radikaliserad, och hur detta i hög grad är en språklig process där handlingar som annars hade varit omöjliga ges en ny inramning. Järvå förklarar hur det går till när beslut, som vanligen baseras på personliga erfarenheter och känslor, börjar styras av den uppsättning normer och regler som sekten bistått med. Vägen ut handlar mycket om att återfå tron på sin egen förmåga att tänka och agera.

Järvå kommer med några påståenden som säkert kan uppfattas som kontroversiella, men som är ofta förekommande bland de som arbetar med avhopp från politiska och religiösa sekter. Han skåpar till exempel ut den svenska fixeringen vid begreppet värdegrund som han menar är till föga hjälp i det här sammanhanget. Människor blir inte radikaliserade för att de har dåliga värderingar. Det är mötet med sekten som skapar värderingarna. Det är inte heller så att någon lämnar en sekt på grund av tankemässiga omvärderingar. Däremot kan ett avhopp på sikt leda till att även tankemönstren förskjuts när den dagliga kontakten med sekten upphör.”